"The making of us"

De är 4 stycken. Fyra olika individer, två tjejer, två killar som lever helt olika liv. Varit med om helt olika saker. De vet inte om varandra, och är egentligen inte så olika. De har nämligen nånting gemensamt. De lever helt olika liv men var och en av dem, har alltid känt att nånting saknas. Nånting som känns fel. En dag får se reda på sanningen på olika håll, av olika anledningar. En dag vänds deras värld helt upp och ner. Men också då blir de varse om vad kärlek, familj och vänskap egentligen betyder. Detta är en bok som jag läste så sakta i slutet för jag ville inte att den skulle ta slut. Sättet den är skriven på är fantastiskt! Jag läste den också, som så många andra böcker, på engelska och vet inte om den finns på svenska. Historien är trollbindande. Man får följa alla var för sej. Allas liv gås igenom i detalj, men inte så det blir tjatigt eller traggligt. Man blir nyfiken och spänd, man ojar och "aha-ar" för jämnan, men mest av allt vill man bara fortsätta och veta mer. Hon som har skrivit den, Lisa Jewell, har 9 andra böcker på lager och jag är ganska sugen på att ge mej hän i de också. Magiskt! Läs!!

Att få, att ta, att ge

Vi gör det hela tiden. Varje dag. På jobbet, hemma. Med kollegor, vänner och familj. Kanske till och med en bekant. Man ger alltid något. Det ger alltid något, varje gång du träffar någon vare sej det är i en minut eller 1 år, så ger det dej något. Man tar också något och självklart får man något. Man byter. Byter tankar, meningar, åsikter och känslor. Som en känslomässig loppis. Utan att pruta. Ibland kanske man gör det också men då kanske det inte ger lika mycket som man trodde eller hade hoppats på. Då får man pruta. Man lär sej alltid något av varje möte, av varje relation, av varje människa man träffar genom livet. Det är inte alltid man tar åt sej just då men i efterhand kan man tacka och förstå att det var just DET mötet som gjorde att du ändrade dej, att du klarade just den situationen, att du blev berörd. Att få oväntad styrka från ett möte, en människa - känd eller okänd - kan va bland den finaste gåvan man kan få.

Du gamla du fria

En nationaldag. Hälften av oss vet knappt varför vi har det eller något om historien bakom. Och visst är väl det okej, inte kan man veta allt, men lite hum ska man väl ha? Att vi sen är alldeles för fega för att hurra för högt för att vi minsann inte ska vara patriotiska eller tycka vi är bättre än något annat land, Sverige ska ju vara så jämställt det bara går, är ju en annan sak. Men vi är inte så präktiga som vi tror och jämställdheten har, förvisso kommit en bit, men vi är inte helt där. Än. Sverige är ett bra land. Ett land man kan känna sej trygg i, ett välkomnande land, ett inbjudande land. Det finns också mycket fel och brister, precis som i alla länder på detta klot. I mitt liv har aldrig nationaldagen firats nåt särskilt, och inte direkt mer idag heller. Men det var väldigt fint att gå genom stan och på Djurgården och få se lite folkdräkter och svenska flaggor. Catrine å jag tog en sväng genom gamla stan och vidare till kastellholmen för att njuta av sol och lite fika. I kungsan bjöds det sen på säckpipor och alldeles, alldeles för mycket folk som alla hade som mål att trängas. Men visst är folkfest bland det mysigaste? Vi insåg också att vi sa mycket ord som - " fantastiskt", " undebart", "vackert", "magiskt". För var annars än i Stockholm kan du gå förbi en båt på Djurgården som är full med folk som äter god mat, dricker vin och lyssnar på liveband som spelar på taket på samma båt? Denna stad! Magisk!

Många tvivel, många mål

Det slår mej mer och mer. Att min resa kommer bli lite längre än jag trodde. Det slår mej att jag inte kan skynda fram nånting när det gäller mitt knä. Helst av allt vill jag varje dag, precis som killen med samma macka varje morgon, springa till tunnelbanan - även om jag inte alls har bråttom. Mest för springandets skull. Jag skulle vilja sitta skräddare, bara för att det är så skönt. Bara för att meditera bättre. Jag skulle vilja springa ner och upp för trapporna på jobbet, mest för att de stängt av hissen, men också för att det faktiskt är en frihet att kunna göra det. Jag vill sitta skönt i det ljumma, daggiga gräset och njuta av sol, eller regn, även om det är lite lite för kallt. Jo, jag KAN göra det, men det gör ont efter 5 minuter och då måste jag röra på mej. Jag vill kunna böja upp knät och sitta och pilla på tårna som alla andra kan. Jag vill använda mina easytone skor och powerwalka. Jag vill dansa obehindrat. Jag vill kunna stå i tbanan utan att det gör ont och jag kvider mej så pass att personerna runt mej börjar kolla konstigt på mej. Många viljor. Men också många mål. Mål som kommer nås med envishet, styrka och driv. Med hjälp av världens bästa sjukgymnast. Han har förberett mej bra. Varit ärlig, varit brutalt ärlig. Precis som jag vill att han ska vara. Träning ofta och mycket. Kryckor hela sommaren. Inklusive på Grekland som jag 3 veckor efter operationen ska åka till för att både ha semester och för att gå på bröllop. Det kanske inte blir så njutbart som det var tänkt från början då kryckor, skena och bandage kommer vara på. Då jag inte får bada och sola måttligt. Men jag kommer ialla fall få vara med goda vänner, drick god öl och äta god mat. Allting blir vad man gör det till och jag hade tänkt att försöka vara så positiv och tålmodig det bara går. Men ibland måste man tillåta sej själv att ha dagar där man är bitter och nere, för det ÄR helt OKEJ! Oavsett vad någon må säga...

It's not easy to be me

I'm not that naive. I'm just out to find the better part of me.
I'm more than a plane. I'm more than some pretty face beside a train.
And it's not easy to be me.

Wish that I could cry. Fall upon my knees. Find a way to lie. 'Bout a home I'll never see.

It might sound absurd, but don't be naive. Even heroes have the right to bleed. I may be disturbed, but won't you conceive. Even heroes have the right to dream, and it's not easy to be me.

Up, up and away, away from me. But it's alright. You can all sleep sound tonight. I'm not crazy or anything.

It's. Not. Easy. To. Be. Me.

Bjuda

Varsågod! Jag bjuder :)

Om jag ska gifta mej

Vill jag ha ett sånt här frieri - MINST! Helt fantastiskt. Man blir glad, man blir tårögd, man blir rörd!!

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/roligaklippochbloopers/article14892480.ab