Du gamla du fria

En nationaldag. Hälften av oss vet knappt varför vi har det eller något om historien bakom. Och visst är väl det okej, inte kan man veta allt, men lite hum ska man väl ha? Att vi sen är alldeles för fega för att hurra för högt för att vi minsann inte ska vara patriotiska eller tycka vi är bättre än något annat land, Sverige ska ju vara så jämställt det bara går, är ju en annan sak. Men vi är inte så präktiga som vi tror och jämställdheten har, förvisso kommit en bit, men vi är inte helt där. Än. Sverige är ett bra land. Ett land man kan känna sej trygg i, ett välkomnande land, ett inbjudande land. Det finns också mycket fel och brister, precis som i alla länder på detta klot. I mitt liv har aldrig nationaldagen firats nåt särskilt, och inte direkt mer idag heller. Men det var väldigt fint att gå genom stan och på Djurgården och få se lite folkdräkter och svenska flaggor. Catrine å jag tog en sväng genom gamla stan och vidare till kastellholmen för att njuta av sol och lite fika. I kungsan bjöds det sen på säckpipor och alldeles, alldeles för mycket folk som alla hade som mål att trängas. Men visst är folkfest bland det mysigaste? Vi insåg också att vi sa mycket ord som - " fantastiskt", " undebart", "vackert", "magiskt". För var annars än i Stockholm kan du gå förbi en båt på Djurgården som är full med folk som äter god mat, dricker vin och lyssnar på liveband som spelar på taket på samma båt? Denna stad! Magisk!