Pain hurts.

Smärta.
Kan vara det värsta som finns. I alla former - psykisk som fysisk. Man kan ha ont utan att det syns, man kan ha ont utan att visa det, man kan bita ihop tills käken är låst och knappt ett leende går att utvinna. Man blir elak av smärta. Man blir grinig, bitter och orkeslös. Alla krämpor och smärtor är många gånger olika men i det stora hela samma. Ju mer man biter ihop, ju mer envis man blir desto ondare gör det.
Min smärta i mina armar pga detta karpal tunnel syndrom får mej många dagar att vilja amputera dom. Bort med de så jag slipper detta. Men jag älskar ju att arbeta med händerna så det blir lätt trist. Dessutom tror jag inte jag hade varit till nån nytta utan mina vackra armar. spänningarna i min kropp för att jag hela tiden går på spänn och spänner hela mej pga smärtan släpper iprincip bara på kvällen och det är då jag känner att min kropp skriker, säger ifrån att den inte mår bra, att den fått nog och att den känner sej som 56, inte 26. Jag blir lätt arg för ingenting och går mest å muttrar eller säger ingenting, bara observerar i samtal och umgänge vilket INTE är jag. Orkar inte känna glädje för jag vet att min kropp knappt klarar av det heller, men när jag väl känner en liten smula glädje går något underbart genom kroppen för att sedan 2 sekunder senare bytas ut mot spänningar å smärta. Jag vill mest slå någon, skrika ut min frustration, sno någon annans armar, riva hela hus för jag orkar inte mer. Att bara skriva denna text tar timmar och fokus. Men det är det värt, för jag älskar att skriva. Mest förhand då men dessvärre är det också nu begränsat pga värken. Så säg inte till någon som har ont att du förstår eller att "det går över", "så ont kan det inte göra" eller "bit ihop", för du har ingen som helst aning hur jävligt det kan vara....