Små städer

Hålan jag kommer ifrån är en liten håla där alla andras liv alltid är mer intressant än ens eget. Man har inte så mycket att göra, prata om eller uppfattningar om saker som sker i den stora världen utanför den lilla byns gränser. Det händer för lite helt enkelt. När det gör det måste man då alltså hitta på saker om någon annan, helst någon som inte bor kvar eller inte syns så mycket i utelivet. Det är ca 4 år sedan jag valde att överge denna by för gott pga många anledningar. Förstå mej rätt, jag är glad att jag växt upp i en dassig byhåla med nån sorts trygghet men ännu gladare att jag är en av de som lyckats lämna. Denna byn, och alla andra småbyar kan verkligen förgöra även den starkaste själ. Igår var jag ute på ett ställe som genomgått förändring. Det är mer än vad man kan säga om stan i helhet. Där stötte jag, som vanligt, på människor man inte sett på länge, gamla skolkamrater och även gamla ovänner som inte gått vidare med sina liv utan fortfarande lever i trångsynthet, långsynthet. Det är väldigt trevligt att stöta på alla dessa underbara människor man delat något med så man kan skratta åt det som varit och le åt det som kommer bli. Det jag däremot inte tycker är trevligt är att varje gång man kommer hem på besök har ett nytt rykte upprättats. Det spelar ingen roll om det är år, månader eller veckor sen man var hemma sist, det finns alltid nåt smaskigt att höra om en själv. Igår fick jag reda på, av mer än 2 personer, att jag blivit mamma till en flicka. Det kan vara det sjukaste rykte jag hört om mej själv. Särskilt när jag varit hemma på besök under tiden jag i så fall skulle ha varit gravid - utan mage.. Att folk har så tråkigt, ser och hör saker de själva hittar på, inte har några egna liv är skrämmande. Inte konstigt det är krig och osämja i världen! Det är och kommer alltid vara såhär i små byar, det är så tragiskt och jag tycker synd om alla som lever på andras rykten, som hittat på saker bara för att vara den som alltid kommer med det senaste på skvallerfikan. Tycker synd om alla som ska titta snett när man går förbi med ett slående leende, tycker synd om människor som pausar sina egna liv för att leva andras. Samtidigt avundas jag ibland alla de som stannat, alla de som trivs och klarar att leva ett sånt liv. Som är tillfreds att leva i en by där nästan alla är falska och naiva.
Karlshamn - staden där du aldrig behöver vara dej själv, staden där alla andra lever ditt liv utan att du är med..