En kär vän

En? Jag har många. Många som jag absolut skulle slänga mej framför en buss för. Just för att jag älskar dom. För att de alltid finns där vare sej jag begär det eller ej. För att de får mej att skratta, att se saker ur en annan vinkel, att de stöttar mej i vad jag än tar mej för. Idag hade jag äran att få träffa en av mina kära vänner. Veronica. (Jo, hon heter som mej, det är inte på låtsas) En fantastisk ung själ som vuxit oerhört mycket under de korta (långa?!) år vi känt varann. Hon är, trots att hon knappt vet det själv, en stark människa som kan bära mycket på sina axlar utan att klaga. Hon har varit en av de mest negativa personer jag känt, men numera vuxit in i den positiva världen. Vi hat varit i London, vi har varit i Edinburgh, vi delar saker som vi tycker lika om. Hon är en fantastiskt inspirerande ung kvinna som kommer gå långt. Längre än de flesta. Fick också idag sjunga för min kära vän Bettan. Hon är en skarp kvinna som jag många gånger beundrar och är stolt över. Käften hennes har hon med sej, hon är kvick och jag älskar det! Jag älskar henne för att hon är sej själv och ingen annan. För att hon är starkare än hon tror. Bettan är en kämpe och jag är lika stolt över henne. För att hon klarar så mycket mer än de flesta, för att hon är ärlig, för att hon inte hukar sej. Kärlek till Er mina fina, fantastiska tjejer! Ni gör mej så glad!

Med de man tycker om

Att få spendera helgen med de man tycker om är väl ändå helt magiskt! Trots att jag mådde pyton i fredags klarade jag mej igenom en AW med fina kollegor och i lördags fick jag äran att gå på stan med Annelie och Sara. Vi såg en del knasigheter som vanligt, när sol å värme tittar fram kommer också det härliga/knäppa fram i oss människor. Men det är fantastiskt! Det kan va allt ifrån knasiga kläder, tokigt hår, galna upptåg eller bara en artig gest. Det är fint med sol. Det är fint med soliga människor.

Den mystiska mannen

Vem är han? Han den där som gör mej så varm och lycklig? Han finns faktiskt på riktigt! Magiskt!

Ansökan - kul utmaning!

Det här är en utmaning till de flesta! Särskilt till mina stockholmsvänner, haha! Läs högt, försök uttala orden som det står - och jag lovar - du kommer skratta tills tårarna rinner!
För er som inte vet är Listerlandet en liten egen del i Blekinge där man faktiskt pratar såhär. Om ni inte tror mej kan ni alltid kolla in Fredrik Lindströms program om svenska språket på svtplay. Kom igen å skratta nu då!

Damn!

Det är inte så värst kul att ligga i en soffa med mjukisbrallor å täcke lite halvt huttrande när man kollar på termometern som visar 20 grader plus ute. Helt korrekt tillfälle att välja att vara dyngförkyld och ont i halsen på. När det börjar bli varmt! Otur! Men jag ska inte klaga.. Det finns händelser i mitt liv just nu som jag också är väldigt glad för och känner mej lyckligt lottad för!

Fågelskit och halsont

Motgångar. Vi måste väl antagligen ha dom. Vi måste genomlida dom, ingen gillar dom, men vi tar oss igenom dom. Ibland med bra resultat, ibland med katastrofal utgång. Men i alla motgångar och uppförsbackar lär vi oss något. Förhoppningsvis att aldrig hamna där igen, men i en del fall kan man inte påverka så värst mycket. Mitt knä är en bok med många kapitel. Ofta med dåliga, tråkiga utgångar. Det har varit och är en resa jag vill ska ta slut för jag är alldeles för rastlös för mitt eget bästa. Imorgon skulle vankas operation. Jag skulle äntligen få ett korsband för att sen kämpa sista biten med en åsna envishet. Men nej. Igår började halsen tjabba. 1 år sen jag var förkyld eller hade ont i halsen. Men igår valde det att komma på besök och därmed stoppa min operation imorgon. Den blev avblåst. Läkaren vill inte operera då det finns risk för att få lunginflammation efteråt. Det vågade de inte riskera och givetvis köper jag det. Uppgiven - ja. Förbannad - ja. Trött - ja. Ibland undrar man vad man gjort för ont för att få sån typisk otur. Det sägs att om en fågel bajsar i huvudet på dej ska du få 7 års tur. Det har hänt mej 2 gånger - Sååå - var är dom 14 åren med tur?!!! Men okej. Jag fick en ny tid om 3 veckor, inte ska man väl klaga, fast lite gnällig får man lov att vara emellanåt.... Nu ska jag ut å leta efter en mås som kan skita i huvet på mej...

Syrén, sirén?!

Gick i godan ro hem från tbanan i mitt fantastiska område som, när det blommar överallt, är en magisk plats! Råkade på en granne och vi började prata om allt. Mest om vädret. För hur det än är är vi tråkiga svenskar, men börjar man prata väder är man hemma. Då har man blivit accepterad och nästintill gått från granne till bekant. Jupp. Så tråkiga är vi. Men vi verkar ju trivas med det, så what to do? Samtalet som utspelade sej är ganska roligt dock....

Jag - " Jo det är ju trist att det ska regna ikväll, men kanske träden behöver det?"
Granne - " Ja men lite regn är bra, då gror träden"
Jag - "mjo, ehh, det var ju, just det..jag sa.."
Granne - " vad du ser konstig ut, vad gör du?"
Jag - " luktar. Känner du inte? Sniffa lite så känner du.."
Granne - " höhö, sniffa var längesen, det måste vara minst 15 år sen!!"
Jag (lite smått chockad) - " ehh, hmm, jaaha, jaaa. Fast nej, alltså jag menade att du måste andas in, lukta, känn lukten av blommorna!"
Granne - " Ja, på min tid sniffade vi minsann inga blommor, å jag rekommenderar INTE att sniffa eller så men om man vill. Ibland. Inte för mycket bara. Kom ihåg det!"
Jag (fortfarande med uppspärrade och chockade ögon) - " Hrmm, ehh jaa, noterat. Men känner du inte lukten?"
Granne (andas in det djupaste hon kan) - " jaaaa visst är det härligt med sommar?! Såna där SIRENER"
Jag - " sirener? Menar du såna som sitter på utryckningsfordon?"
Granne - " nej, nu pratar vi inte samma språk, det måste vara din dialekt!"
Jag - " min dialekt sitter inte i öronen"
Granne - " nej väl är väl det, men SIRENER är sånda där lila och vita blommor som växer på träd, du vet."
Jag - " Mja, SYRENER är såna där lila och vita blommor som växer på BUSKAR fick jag lära mej i skolan. Se här ( pekar på syrénbuskarna på vår bakgård), såna blommor. Hela kvarteret luktar ljuvligt av dom!"
Granne - " nä det där är jasminbuskar."
Jag - " hihi, nä jasmin är förvisso också buskar men de är bara vita vad jag vet och luktar helt annorlunda men dock lika gott!"
Granne - " okej, SIRENER alltså? Ja man lär sej nåt nytt varje dag..."
Jag - " så du har lärt dina barn att syrén är jasmin och tvärtom? "
Granne - " ja, jag hat nog lite att förklara för dem."
Jag - " det har du nog. Du kanske har sniffat för mycket för ditt eget bästa?!"
Granne - " ja tydligen om jag inte kan se skillnad på SIREN och jasmin."
Jag - " Det heter SYRÉN"
Granne - " SYYYRRRÉÉÉEN"
Jag - " Bra där! Tack för idag, nästa vecka går vi igenom träd. Alltså inte buskar, utan träd. Du vet såna långa pinnar som sticker ur marken med gröna grenar på toppen"
Granne -" Du kanske ska lära mina barn allt om skogen som den skogsmulle du är?!"
Jag - " Inga problem, jag lär gärna dina barn om allt annat än betongdjungel"
Granne - " Betongdjungel?!!"
Jag ( tänker genast att hon verkligen sniffat för mycket vitt skit i sina dar) " Vi löser det, tack igen och ha en fin helg!"
Granne - " du är rolig du!"

Allt utspelades med en bit ironi och skön attityd men jo. Tyvärr är denna granne lite för söndersniffad. Men - hon är rolig och har självinsikt! Må hennes barn aldrig sniffa!! Annat än SYRÉNER då! Hej hopp!

Last day

Idag är det onsdag. Imorgon är det torsdag.
Idag är också sista dagen jag träffar min sjukgymnast. Edde. Mannen, myten, legenden. Han är en fantastisk människa. Jag litar inte på många människor inom vården, framförallt inte efter vad jag varit med om på SÖS. Det har inte bara varit en jobbig å påfrestande resa fysiskt med knät, det har också varit en "battle" med att anmäla fel och brister under mina besök. Det är slitsamt, men det är så värt det. Man ska inte hålla tyst, man ska meddela när det är fel. Man måste stå upp för den lilla människan. Det går inte direkt fort, men det går framåt i varje fall. Utan min sjukgymnast och pushande nära hade jag kanske inte orkat lika långt. Edde är bra på att lugna ner mej på ett sätt som inte många kan. Han har en förmåga att på precis rätt ställen peka ut felen och stressen jag känner. Å jg tar åt mej. För han vet, han kan. Nu är det 6 dagar kvar till min andra knäoperation och jag har varit så nervös, ÄR nervös fär vad som komma skall. Idag är också sista dagen jag träffar Edde. Inte för alltid, men på nån vecka. Efter operationen är han vid min sida igen, och jag känner mej glad och lyckligt lottad att få ha honom som en slags coach för mina mål. Det är inga små mål, det är ganska krävande men uppnåliga mål. Och hela resan är Edde med mej. Han är fantastisk!
Break a leg!

Stockholm - let the summer begin

Sommaren är invigd. Stockholm är magiskt! Låt sommaren komma och ta oss med storm!

Just fucking be here

Fredagen kom som en välsignelse och längtan var stor att få gå på spelning. Kanske en aningens bitter spelning men ack så fantastisk. Ryan Adams. Med R, inte B. Visserligen också Amerikan men med väldigt mycket mer bitterhet i sin musik. Han är magisk. Som allt bra är mitt liv - magiskt. Det var en annorlunda konsert. En sån där man sitter hela 2,5 timme i en arena där ljudet är fantastiskt. Scenen är som ett vardagsrum. En persisk matta, ett svart bord. Piano med 10-tals ljus ovanpå, kandelabrar med vackra ljus, gitarrer, munspel och en man med en röst som får håret på stortån att resa sej spikrakt uppåt. (vadå? Jag trodde alla hade trollhår på tårna?!!). Han förvånar mej, han får mej att gråta, han får mej att le och bli varm i hjärtat av texterna han skriver och sen sätter ljud på så oerhört vackert. Han tillhör också den sortens artist som på ett självironiskt/sarkastiskt sätt kan säga till publiken 3,4,10 gånger att lägga ner mobiljävlen du filmar med och faktiskt VARA DÄR. Ett fenomen som jag ialla fall irriteras av, även att jag själv gör det from time to time, att man istället för att faktiskt vara där och njuta, tar man upp mobilen och tar kort eller filmar vad man SKA njuta av och fortast möjligast postar på facebook/twitter/tumblr/bloggen. För vad? För att alla ska se hur kul du har? Hur kul kan du när du hela tiden måste fokusera på att få så bra bild som möjligt? Att filma bästa vinkeln? Att fånga just DEN låten på audio? Jag förstår att det är jobbigt för artister på scen med blixtrar, kameror och telefoner. De tar ju bort fokus på det de faktiskt vill förmedla och dela med oss. Få oss att få valuta för pengarna men kul förbaskat ska vi sitta med våra kameror och smartphones för att hela tiden visa vad vi gör, när vi gör det, att vi gör det. Det börjar bli tröttsamt. Jag säger som Ryan Adams - "Just fucking put it away, and just fucking BE here".

Since we were little

Vänner. Sedan benen var fulla av spring. Sedan skolans första dag. Vänner - sedan första mopedturen, sedan första natten i tält. Det finns vackra sagor. Med vänner i som man aldrig kommer få åter, som man bara vill behålla. Vi har varit vänner sedan den första "Aurora"-fyllans snurriga tonårstid. Vi har varit ovänner, vi har varit BÄSTA vänner, vi har bytt vänner. Vi har skrattat, vi har gråtit, vi har skrikit, allt utanför mörrumskioskens mörka fönster kalla som varma nätter. Vi har alltid funnits där. Vi har alltid haft varann oavsett avstånd, oavsett vad. Vänner som ingen annan. Vi. Vänner. Kärlek. Umgås. Det är ren och skär kärlek!

Att falla och ta sej upp

Inte en, inte två, utan ett tiotal gånger går man igenom saker i livet som är olika svårt och lätt. Alla har vi våra duster, våra problem, vår svåra tid. Jag har haft en del såna under en tid nu och aldrig trott att det skulle bli bättre. Trots positiva tankar, energi och peppning. Ibland känns det inte tillräckligt. Ibland får man en smäll som känns värre än ett ånglok som kör över bröstet. Men på något sätt tar man sej upp. Själv, eller med andras hjälp. Kanske hjälp från oväntat håll. När jag skadade mitt knä var botten nådd. Trodde jag. Tji fick jag. Så många bra saker som faktiskt hänt under denna jobbiga tid kan jag knappt räkna på fingrarna. Det var ett långt, mörkt, buckligt hål jag aldrig såg ljuset i, men så började jag klättra uppåt. Stångade mej fram, bröt ihop, ramlade ner, men tog mej gråtandes och blodig upp, sakta men säkert. NU är jag där. Där jag vill vara. I det glada, i det ljusa. Ingenting är omöjligt och kom ihåg att alla dåliga saker, alla problem du stöter på - stärker, härdar och blir nånting bra i slutändan. Du måste bara tro på det!

Trötta ögon men pigg hjärna

Som vanligt går hjärnan på högvarv hela tiden. De senaste dagarna har kreativiteten flödat och när man inte får utlopp för den helt så kliar det i alla delar av hjärnan. Jag gjorde en tavla häromdagen som kanske ser simpel och tradig ut men jag var nöjd. Ett gammalt linne. En tavla målad med diverse saker innan jag valde att efter några lager måla den helt vit för att jag inte var nöjd. När jag är glad spritter det i hjärnbalken å jag vill helst göra tusen saker på en gång. Men just nu är jag bara glad att få vara glad.

Ljusa tider

Dygnet verkar längre. Fåglarna kvittrar och katterna busar och suktar under träden där de sitter och sjunger in våren. Sopstationerna är belägrade med bilar å släp lastade med vinterns trista och gamla saker. Människor ler mot varann, kanske till och med hejar och är mer aktiva än vanligt. Grannarna grillar och någon hänger ut tvätt för att få den där friska, härliga nytvättade känslan. Det är vår. Solen strålar och ger oss energin vi väntat och längtat efter. Om än lite, lite kallt fortfarande så ser och märker man detta fantastiska underverk som sen också leder till sommaren och dess ljumna kvällar. Jag känner mer pirrig, glad och full med energi. Välkommen du ljuva årstid!

Kungsträdgården

Det har blommat vackert i kungsan.
Som alla andra var jag också tvungen att ta en bild. När kommer sommaren?