Ekande smärta

Det gör ont.
Ont att inte veta, ont att veta.
Det värker av att tänka, det smärtar av att vara tom. Nej jag är inte deprimerad. Men att inte sova, att inte kunna fungera som du vill och vet att du kan är väldigt smärtsamt. Då stänger man av. Helt.
När man sen märker att man är så långt ner och inte ser nån form av öppning, orkar man inte. Man lägger ner, man orkar inte ens tänka på att ta tag i det eller sej själv.

Men snart.. Snart kanske det är min tur.

Dagens kludd

Såhär kul har vi på dagarna..

Hem

Jag vill hem. Till Mörrum..
Nu.
Helst igår.
Jag orkar inte stå ut med människor som beter sej som svin, som är otacksamma, som bara tänker på sej själva, som behandlar en som en trasa.
Jag vill hem till min lillebror, till min mamma, till mörrumsån. Jag vill HEM..

Valpenis, spermier och våfflor

Min dag har varit mysig.
Träffat världens bästa Vibeke, hängt med Madde, fått dagsfärsk middag i form av nyfångad fisk från Saltstraumen och även fått information om hur lång en vals penis är. Den är 2 meter och hanen släpper ut ungefär 400 liter spermier men bara 40-60% når honan. Fatta vad mycket spermier vi badar i i alla världens hav?!?

Halloween

- Är en högtid som firas som alla vet 31 oktober. Halloween har sitt ursprung på Irland och delvis i skottland via USA eftersom många irländare emigrerade dit under 1840-talets svält och nödår. Genom hård marknadsföring kom detta hiskeliga halloween till Sverige i början på 90-talet och anses omsätta 1 miljard kronor i Sverige. Är inte det sjukt?! Alla högtider räknas bara i pengar.. Julen är värst av de alla! Man firar inte pga gamla traditioner eller ens traditionsenligt längre, man tävlar istället om vem som köpt mest och dyrast julklappar, vem som har dyrast och mest kostym på halloween, vems farfar som gömt mest påskägg i trädgården, and so on and so on.
Självklart ska man ha kul å det är ytterligare en anledning till att ta fram alkohol för att fira något. För så är vi- svenssons- som måste fira något jämt, MED alkohol. Det är inget konstigt med det utan det är mest bara tragiskt att vi format oss själva till "fullast vinner" och "den som har mest prylar när han dör-vinner". Är det verkligen det livet går ut på? Pengar och prylar?!
Så istället för att glänsa över alla polare , trycka upp skuldkänslor och avund hos alla som inte har tillräckligt att ens köpa mat för till julbordet, gå förbi en uteliggare med 19 påsar från Apple, GE en känsla, ge något som betyder något, ge ditt hjärta till din älskade, ge din vänskap till dina vänner, eller skänk pengar till någon som behöver det bättre än du till jul till exempel...

Barpsykolog...

Alla som har jobbat i bar vet att man som bartender många gånger får agera psykolog. Gästerna ska prata om sina liv, hur de växt upp, vad de har för intressen å allt därtill. Ibland får man även se OCH höra saker man inte har att göra med. Å man håller alltid tyst, man säger inget till någon man vet kan skada de. Man skriver under tystnad på ett sekretesskontrakt, det är en tyst överenskommelse. Det är helt ok att man är barpsykolog, inga problem, men många gånger undrar jag om det inte vore bättre att de här gästerna som delar med sej lite lite för mycket, mest stammisar och medelålders kvinnor som män, bara går hem och tar tag i sina liv. För rätt å slätt så är de alkoholister och hur mycket jag än gillar att jobba i bar är det alkoholister jag har svårast med att servera. Mitt hjärta liksom snörps åt lite extra och jag vill bara servera de lite vett men eftersom många alkoholister också är Einstein kan man inte ge de det, för de vet bäst, de har "varit med"...
Att höra en 45-årig kvinna (som ser ut som 65) sitta och prata om sin tragiska barndom, svåra tonårstid och skeva män. Barn som hon knappt vet att hon har och dålig karaktär, att det är därför hon är ständigt berusad, får mej att vilja skrika! Vi har alla nån tragisk period i livet, vi är många som knappt haft en barndom, vi är miljoner som har dålig karaktär, men inte tusan sitter vi i en bar varje dag med rökhosta och fyllestank å beklagar oss över det, att det är därför man dricker och inte ser ett slut på den eviga dimman. Jag vet att alkoholism är en form av missbruk och det kan va svårt att ta sej ur, men det finns hjälp och tusen vägar att gå. Ta i inte den lätta, den där alkoholen tar över ditt liv för det är den fega och lata vägen i mina ögon....

Det kliar

Inte bara i mitt köttsår på handen/handleden, utan i hela mej!
Jag har inte sovit ordentligt på många många veckor, sämre nu de senaste 3 veckorna sedan operationen, när jag väl försöker stoppas jag av mina tusen snurrande tankar, ångest och ibland även tårar. För ja, man gråter helt plötsligt emellanåt när man inte får sova ordentligt. Kroppen är så slut och vet inte vart den ska ta sej till så då brister det, som en bomb, poff! Den som har sömnproblem å säger att den aldrig fällt en tår - ljuger! Efter den perioden passerat kommer man in i apati-liknande tillstånd. Eller en "out-of-body-experiense". Man är där men ändå inte, det känns som om du står utanför din kropp och tittar på... Man hänger inte riktigt med i samtal för man vet inte hur man ska lyssna, man tänker bara "SOVA, SOVA, SOVA". Blicken blir helt tom och man ser allmänt dyster ut. Inga fördelar alls som ni hör.. Typiskt! Trodde att allt ont förde nåt gott med sej..!
Så är inte fallet. Eftersom jag redan är en bitterfitta också så kan ni ju tänka er vad för lite sömn gör med humöret, just det - man blir ännu mer bitter, sur och trängd. Jo, jag kan skratta och le men jag vet inte riktigt om jag menar det alltid...Man blir liksom inte bitter så att man står på torget och skäller ut folk eller blir elak, men man blir nollställd, "numb" som det heter på engelska. Man känner att det inte är nån mening att skratta, ser ingen logik i skämten (för det är ju det man ska göra, not!), man tänker steget längre, ibland kortare, man orkar inte vara glad för det tar energi och för att få energi behöver du sömn, när då sömn är en bristvara blir det såhär - tokigt. Grejen är bara att det krävs MER energi för att vara bitter och sur. Så hur går det ihop??
Har nån ett tips på vad och hur man kan göra mottages det tacksamt!

Milkshake deluxe

Piss!

Min dag har inte varit dålig fysiskt, men i huvudet! Kan denna ångest släppa snart eller?!??!

Erato - Call Your Girlfriend

Magi på hög nivå...

Söndag i Bodö by

Söndagar kan vara tråkiga dagar. Det kan vara en dag av ångest för att du var ute å söp på lördagen och kanske drack liite för många drinkar, dansade lite för utmanande och kanske du inte skulle gått hem med din kompis-väninnas-ex-lillebrors-bästa-kompis. Eller har du ångest för att du inte gjort nånting alls, bara legat hemma med tända ljus å ätit lite lite för mycket chips, med extra dipp och 5 liter cola. Eller så har du ångest inför kommande jobb vecka. Jag har inget av dessa ångest syndrom idag och det är underbart. Idag har vart en mysig, glad, promenadig, film å mys och intressant dag. Plus att jag träffat min jämlike som jag spenderat halva natten med. Hon heter Anna och är den coolaste brud ni kan tänka er. Å nej- vi är inte gay, vi är bara lika coola!

Mattidning

Glömde ju säg att jag va i lokaltidningen häromveckan.. Kul kul cyckelhjul!
Och på cognacs provning- det var jätteintressant! Fick smaka på en cognac som var 100 år gammal och finns bara i 2000 exemplar, najs!

Mina sjukskrivningsdagar

En typisk dag i en sjukskriven Veronicas liv..
Somnar alldeles för sent på natten, går upp, väntar på att nån är vaken eller ledig, promenad gånger 18, fikar, kollar jobb hemma, fotar, tänker alldeles för mycket, stirrar in i väggen, längtar hem, fotar lite till, kollar på mitt operations sår en gång för mycket och fikar lite till... BORING! Ska man inte göra nåt produktivt?!! Hjälp!

Känslornas förmåga

Många gånger blir jag lika förvånad och förfärad över hur känslor kan verka.
Många gånger också över hur många människor som blivit lite halvt känslokalla. Eller, känner mindre, eller vad man nu ska uttrycka det som. Många kanske blir tvugna att på nåt sätt stänga av för att dom varit med om saker som skrämmer dom. Som man inte vill känna igen eller liknande.

Jag är själv en utav dom för tillfället och det har tagit lång tid att komma på att och varför. Inte att jag är känslokall, jag har fullt av känslor i kroppen och även så empati. Men när man som sagt varit med om något som man aldrig mer vill vara med om eller som sårat en så till den milda grad att man inte riktigt vet vad som är verklighet, då stänger man av. Det blir svårt att känna, det blir svårt att visa, det blir svårt att sympatisera.

Det är en konstig sits att sitta i och att höra fler människor säga "Det löser sej" än jag gjort är nog omöjligt. Sluta säga de där 3 äckliga orden för det hjälper inte ett skvatt. Du har ingen aning! Om man säger så, och ja - jag säger det ibland själv, är för att man inte orkar ta in den andres smärta, man orkar inte råda eller lyssna. Man har nog med sitt eget. Vi har blivit för mycket Ego idag. "Every man for himself".. Tragiskt egentligen.

Snart har det gått 1 helt år sedan mitt inre helt splittrades och jag föll längre ner än nånsin. Jag vet fortfarande inte hur jag ska ta mej upp, jag vet fortfarande inte hur jag ska "känna".  Men låt mej ta den tid det behöver, stressa inte fram nånting, för då blir det fel. Allting har sin tid, och visst - många dagar undrar även jag hur jag orkar, hur lång tid man ska sätta sitt liv på paus..Men igen - Allting har sin tid.

" I'll be waiting there for you.."

 

Like a dream

Ibland undrar man hur moder natur kan skapa dessa vackra färger och mirakel. Än mindre hur man kan få det att fastna på bild....

Promenad i gårdagen

My pictures

Loneliness

Freedom

Fuck cancer!

...Skulle jag vilja att min mormor sa idag.
OM hon varit i livet.
För precis som miljoner andra fick hon bröstcancer som inte gick att besegra och
försvann från oss 24 september 2009. Den dagen kommer jag minnas extra tydligt då jag
själv genomled en annan tuff situation...


Min mormor var kanske inte som alla andra mormödrar. Hon var inte särskilt glad i att
baka bullar som alla andras mormödrar verka vara, hon såg alltid jävligt sur ut - och ja, det
kanske hon var också - men med hjärtat på rätt plats. Hon var en liten rultig tuff "tant". Och "tant"
skriver jag för det att hon var endast strax över 60 då den där förbannade cancern tog henne ifrån oss.
Min mormor var kanske inte som alla andra, men hon var min. Hon var min fantastiska tant som jag kunde
cykla till efter skolan för att få lite cigaretter utan att mamma fick veta, hon var den fantastiska tanten som
kunde sticka till med en 50-lapp trots att hon och morfar inte hade det särskilt fagert, hon var mormorn som
alltid, ALLTID, kom och hämtade mej vart jag än befann mej, trots att hon ogillade att köra i mörker,
hon var MIN mormor som jag kunde sitta och prata strunt med, skratta med, vara vän med.
Min mormor.
Vi skrattade, kanske mest inom oss, ända tills den sista dag jag såg henne i livet i den där hemska sängen
på Karlskrona lasarett. Mormor ville ha glass. (mormor gillar inte glass särskilt mycket.) Hon fick glass
av sjukhuspersonalen, men hon gillade inte den så jag gick ner för att köpa en till henne. Hon åt upp hela.
Då ska nämnas att hon inte ätit upp hela nånting på flera dagar..
När jag satt där med mormor i famnen för att hjälpa henne med glassen såg vi varandra i ögonen. Hennes trötta ögon ville nånting och eftersom talet var begränsad vid denna tidpunkt kunde man inte förstå allt. Men jag förstod... Hon ville meddela att detta var den bästa glass hon ätit i hela sitt liv...


Mormor - jag saknar dej varje dag. Mer och mer. Har aldrig hunnit bearbeta sorgen då mitt liv varit
upp och ner och kaos ända sen du försvann. Men jag VET att du finns här med mej för att stötta mej genom
tuffa såväl som glada tider. Jag tar hand om morfar och gamlamormor här så länge, oroa dej inte.


Stöd Rosa bandet för bövelen!

Ärr (känsliga läsare varnas)

Tog idag bort det gigantiska och stela bandaget idag. Handen vart helt platt av allt tryck, såg helt sjukt ut! Men så här ser det ut...

Livet

Den här bilden fann jag i ett skyltfönster i förbifarten. Vackrare har jag nog aldrig sett.

Insomnia

Att vara sjukskriven suger!!
För en rastlös själ som mej är det katastrof mer eller mindre. Jag vet inte hur man gör. Ska man bara vila? Hur då? Det mår man (jag) ju bara dåligt av. Känns som om man är totalt värdelös och än mer värdelös när man inte kan bruka handen, högerhanden, till nånting. Sömn blir en bristvara tack vare att dygnsrytmen blev totalt omvänd dag 1 i kombination med panik av att sova för länge. Alla man känner jobbar 24/7, pengar ska inte förbrukas utan sparas. Kreativiteten kan inte utnyttjas som förr då man är halvt lam.. Ahhhhhhhhhh! Ångesten är total. Inte bara över det utan också över framtida yrkes/utbildningsval och andra vägar. Att gå tillbaka till restaurang efter rehab är inte att tänka på och då blir valen genast få. Vården är ju ännu tyngre så min undersköterska utbildning känns genast också lite halvt bortkastad..
Att vara 26 år och ha dessa medelålders krämpor är fan kränkande...

Köpenhamn

Har sån lust att åka till Köpenhamn. Gå på ströget, äta pölse och se alla dessa vackra danska män!!

I think I'm getting there

Not necessarily to a better place, but to a place where I won't see, think about or hear you... It's very much frightening but it's also, I've heard, a good place. I'm gonna miss you, as I always do, as I always will....

Operation dusch

Det är svårt att duscha när man är handikappad. Plus att man har världens checkaste påse på handen som man dessutom måste ha hjälp med att få på på handen. Hur tänkte dom där?! Måste varit män som kommit på det, right?!

Koselig

Betyder mysigt. Det ska jag ha med kathrine ikväll :)

Fejk, lös å plast.

Har länge tänkt på varför människor, främst kvinnor, vill ha allt på låtsas? Det ska va fejk, lösögonfransar, silikon i både naglar och bröst, annan fejk färg på ögonen, löshår och annat lösaktigt. Varför??
Är man inte bekväm i sej själv? Är man inte nöjd med det man har? Varför måste man gömma sej bakom allt som ändå sitter löst? Jag får inte ihop det! Har aldrig sett så många, och så unga, tjejer som bär lösögonfransar som här i bodö och jag blir ännu mer fundersam OCH ledsen att det går så långt ner i åldrarna. När man är 12,13,14 år ska inte ens största bekymmer vara vilket märke kläderna har, vilka lösögonfransar/naglar som är bäst, det ska vara om läxorna är gjorda eller vilken kille som är sötast i skolkatalogen. Det blir ju bara värre och värre och inte är vi lite äldre nåt bra förebild heller för vi har blivit lika hjärntvättade vi, men vi kan ju i vart fall försöka. Jag är emot allt vad lös å plast heter. Jag tycker man ska va som man är och piffa till sej emellanåt med rimligt med smink å kläder. varför överdriva? Å vad är det ni så gärna vill bevisa med allt detta löshår/naglar/fransar etc?! Å vad är det här med att sminka sej för att gå på gymet?! Nä, jag blir tokig! Tänk på eran stackars, stackars hud tjejer!

Operation

I måndags opererades jag i min höger hand. Det har alltså gått 2 dagar. Första natten ville jag hugga av hela armen pga smärtan som gjorde så förfärligt ont. 8 smärtstillande tabletter hjälpte inte, morfin tabletter. jag skrek, jag grät, jag ringde Pillan. Utan henne hade inte dessa dagar gått bra vill jag lova. Tack bästa Pillan för all hjälp. Ni anar inte hur handikappad man är utan en funktionabel höger hand. Kläder som ska på och av blir genast ett stort projekt, duscha går knappt utan hjälp, jackan måste hjälpas på, håret kan inte sättas upp, conversen kan inte knytas and so on... MEN - det är bara för en kort period, 6 veckor mer eller mindre. Tänk de som har det så här 24/7 alla dagar i livet... Respekt.

Så jag går mest runt hög för tillfället, great!

Reball baby!

Tårtbakning, i väntan på taxi och reball. Kul söndag helt enkelt!