Jag har inte sovit ordentligt på många många veckor, sämre nu de senaste 3 veckorna sedan operationen, när jag väl försöker stoppas jag av mina tusen snurrande tankar, ångest och ibland även tårar. För ja, man gråter helt plötsligt emellanåt när man inte får sova ordentligt. Kroppen är så slut och vet inte vart den ska ta sej till så då brister det, som en bomb, poff! Den som har sömnproblem å säger att den aldrig fällt en tår - ljuger! Efter den perioden passerat kommer man in i apati-liknande tillstånd. Eller en "out-of-body-experiense". Man är där men ändå inte, det känns som om du står utanför din kropp och tittar på... Man hänger inte riktigt med i samtal för man vet inte hur man ska lyssna, man tänker bara "SOVA, SOVA, SOVA". Blicken blir helt tom och man ser allmänt dyster ut. Inga fördelar alls som ni hör.. Typiskt! Trodde att allt ont förde nåt gott med sej..!
Så är inte fallet. Eftersom jag redan är en bitterfitta också så kan ni ju tänka er vad för lite sömn gör med humöret, just det - man blir ännu mer bitter, sur och trängd. Jo, jag kan skratta och le men jag vet inte riktigt om jag menar det alltid...Man blir liksom inte bitter så att man står på torget och skäller ut folk eller blir elak, men man blir nollställd, "numb" som det heter på engelska. Man känner att det inte är nån mening att skratta, ser ingen logik i skämten (för det är ju det man ska göra, not!), man tänker steget längre, ibland kortare, man orkar inte vara glad för det tar energi och för att få energi behöver du sömn, när då sömn är en bristvara blir det såhär - tokigt. Grejen är bara att det krävs MER energi för att vara bitter och sur. Så hur går det ihop??
Har nån ett tips på vad och hur man kan göra mottages det tacksamt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar