Ont att inte veta, ont att veta.
Det värker av att tänka, det smärtar av att vara tom. Nej jag är inte deprimerad. Men att inte sova, att inte kunna fungera som du vill och vet att du kan är väldigt smärtsamt. Då stänger man av. Helt.
När man sen märker att man är så långt ner och inte ser nån form av öppning, orkar man inte. Man lägger ner, man orkar inte ens tänka på att ta tag i det eller sej själv.
Men snart.. Snart kanske det är min tur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar