Fuck yeah!

I maj 2010 blev jag kär. Det var kärlek vid första blick, sån där romantisk, djup och pirrande kärlek. Som blev min! I snart 2 år har jag bott i den mest fantastiska lägenhet, min egen lilla fristad, min 30-tals kärlek. Jag åkte till Norge i somras fram tills november, skulle blivit tills nu men saker händer, och hyrde då ut min "bebis" till en dam jag kände skulle kunna ta hand om mitt skötebarn. Hon kändes skötsam, äldre, även om hon är lite av en flummig bohem som gillar att dricka whiskey å spela elgitarr. Idag fick jag ÄNTLIGEN, efter att ha bott hos en av mina fantastiska vänner nån månad, flytta hem igen, återförenas med min kärlek. Vilken lycka! Tills.... Kaoset börjar. Först lyckas jag tappa ett glas som på nåt sätt krossas å alla bitar hamnar i mina händer där jag lyckas knyta nävarna samtidigt så det blir en stor blodpöl på golvet, skärsår i varenda liten vrå på händerna, springa till affären för att köpa nåt som sätter stopp för det å hela personalstyrkan blir inblandad då de tror att jag blivit misshandlad eftersom blodet bara forsar å jag har lyckats kleta det överallt. När jag ändå är där handlar jag lite grejer hem för jag hann ju se att det mesta i kylen var grejer JAG lämnade kvar i JULI FÖRRA ÅRET! blä! Väl inne igen ser jag att spisen är täckt av bacon fett, 20 pkt bacon i frys å kyl, luktar rök på toan (!), en orange fläck mitt på min vita soffa, fönstrena går inte att öppna, aska på köksgolvet, kletiga fläckar över hela golven, stopp i avloppet i handfatet, dammiga hyllor och till råga på allt - disken är inte ren, inte ens i skåpen. Med mina blodiga händer och nyinköpta rengörings grejer börjar jag städa och putsa å tänker på samtalet jag hade med min kära hyresgäst igår... Hon sa att hon städat å gjort så fint, putsat fönster etc. Om hon putsat fönstrena har hon också limmat fast dom för de går inte att öppna! Å all skit som etsat sej fast på alla golv å hyllor - fastnade inte de i vare sej dammsugare eller mopp?! Välkommen hem Veronica, välkommen hem...