Är jag bara trött. Men ändå ska man hinna med allting. Slita å slå sej fram med alla andra 9-18 jobbare på tunnelbanan, hålla i nån stackars dam eller unge som inte kan hålla i sej själva när tåget bromsar eller gasar, armbåga sej ut för att gå hem i kylan så fort du bara kan. In, av med skor, diska matlådan en gång till för den blev nog inte helt ren, laga mat till kväll å dagen efter, ringa de dagliga samtalen till nära å kära, byta kläder för att ge sej på den där träningen, göra den halvdant till hög musik, städa och duscha för att sen ringa nåt samtal till å slutligen hopp i säng för att börja om allt på nytt nästa morgon... Upp vid 7, springa på isen till tåget för att armbåga sej fram med alla andra morgontrötta, hålla i.... Ja - ni förstår...
Vem har bestämt att man ska jobba vissa tider? Vem har bestämt att ALLA ska jobba nästan lika så att man alltid får vänta 3-4 tåg innan man kan trycka in sej i vagnen? VEM har bestämt att det måste vara måndag till fredag? VEM har bestämt att detta ska vara människor rutiner å varför? Likt boskap följer vi dessa rutiner och ingen är räddare än jag för ett sånt här liv i 40 år till. MEN - det bästa är ju att man faktiskt styr en smula själv, att det blir vad man gör det till och man vänjer (nöjer) sej med tiden. Ja, så får det bli. För just nu har jag världens bästa liv!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar