Tonåringar...

Finns överallt. Vi har själva varit där men vill aldrig tillbaka dit. Även om många saker då var väldigt lätta, roliga och oförglömliga så var det också ganska svårt, jobbigt och omständigt. Jag jämför tonåringar i Stockholm med tonåringar i småstäder, främst den jag kommer ifrån och också då med när man själv var det. När jag först flyttade till Stockholm slogs jag av hur oartiga, arroganta och platstagande tonåringar är här uppe. Men så långt ligger det lika. Men jag kan inte komma ihåg att jag själv, eller många av mina vänner var så katastrofalt ytliga, pratade invandrarsvenska trots den blonda kaluffsen, ville se 15 år äldre ut, hade hundar i handväskor, märkeskläder från topp till tå, shoppade varje dag och var nedlåtande mot resten av världen. Idag på tunnelbanan - där ALLT händer råkade jag engagera mej mer än vanligt i en diskussion mellan tonårsbruttor. De satt med fötterna på sätet, tuggade febrilt med öppen mun på sina tuggummin, hade Louis vitton väskor å höga klackar, fint lockigt hår och hördes väldigt mycket. De kritiserade några killar som stod ungefär 10 cm från dom, dock med hörlurar - hur de klädde sej, att man inte kan matcha si eller så, att de aldrig skulle kunna få en orgasm med han eller han ( vet de ens vad det är?!??), att killen med grön jacka skulle va "sååååå mycket fiiiiiiinare mé sån friiisyyyr" som den artisten, och "herrrrreguuuud, OMG vad lyssnar killen på - ofta, typ liksom nääää". Jag ville ungefär där gå fram å fråga - vad i hela friden säger ni alltid ofta för? Å vem har gett er rätten att döma folk som klär sej si eller så? Å för i helvete - ta ner klackarna från sätet och sluta visa era kön för hela vagnen!!!" Om mej sa dom att min jacka var lite för stor, mina skor var lite för skitiga och mitt hår var liiiiiite för otvättat, stackars hon. Jo - jag hade hörlurar men ingen musik. Busigt! Det jag vill komma till är att barn blir elakare med åren tack vare deras föräldrars icke existerande, tonåringar blir "mer vuxna" och ytliga - tack vare deras icke existerande och därav blir dom puckade vuxna med förutfattade meningar. Men jag får väl inte yttra mej, jag har ju inga barn...