Sopletare

När jag i godan ro stod å diskade mina loppisglas, tittade jag emellanåt ut genom mitt stora fönster. Sen jag flyttade hit har mitt köksfönster varit min tv då jag valt att inte ha en riktig tv. Å tro mej - även i lilla sandsborg händer det grejer. Trots att det är ett villaområde med vita staket och fina bilar. Jag har sett grannen allt som oftast gå runt för att hitta fel å fimpar på marken, jag har sett polisen göra razzia i en fantastiskt fin 30-talsvilla, det har brunnit i ett av de fina husen på min gata, jag har sett tonåringar stå på gården och smygrökt, jag har bevittnat flera bråk, jag har ringt ambulansen då en man föll ihop vid vår soptunna, en rådjurs familj sprang å irrade runt en ljummen vårmorgon, skator har ätit på döda kaniner, vinkat till grannen i andra huset, sett Åke 50 år naken ner än en gång, sexljud från huset över gatan, en kvinna slängde ut sin man å hans tillhörigheter, sett folk sortera fel vid sopstationen å en massa mer. Ja, ni hör ju. Vem behöver tv när man kan sitta i mitt köksfönster? Idag när jag tittade ut såg jag en man som letade efter något (?) i våra soptunnor. Han hade ficklampa, cykel å en påse med sej. Jag vet att det finns människor som går igenom andras sopor, jag har bara aldrig sett det med egna ögon eller på vår bakgård. Han tog med sej en påse, hoppas inte det var min med massa gammal mat i...