Återbesök och rakade ben

När man går till läkaren, oavsett vad det gäller, vill man ju inte att de ska se en som en ovårdad galning. Så, ni gör säkert som jag, rakar benen, tvättar fötterna lite extra, inget flåtigt hår och kanske lite nagellack. Den som säger att den inte bryr sej - ljuger! Hur skulle det se ut om man gick till gynekologen med ett hårigt underliv och orakade ben?! Nej tack, här ska det ansas! Så imorgon ska jag alltså på återbesök. Det har nu gått 6 veckor sedan jag låg där på uppvaket och skrek som en galning av chock för att skenan på benet betydde dåliga nyheter så de fick söva mej igen. Mest för att inte skrämma livet ur de andra stackars patienterna som också låg på uppvaket. 6 veckors helvete. 6 veckors smärta i både kropp och själ. Visst har det inte enbart varit ett helvete. Jag har haft fantastiska vänner som kommit förbi med matkassar, våffeljärn, blommor, och bara för att hänga samtidigt som de snällt hjälpt mej med det mesta. En magisk pappa som hjälpt mej med det mesta, senast idag faktiskt. Nån måste ju slänga mina sopor, haha! Jag har gått tillbaka till jobbet fortare än jag var tillåten att göra, och vad jag är glad för det tack vare att man har fantastiska kollegor som springer och hämtar vatten titt som tätt, som hjälper mej med matlådan och bara är så där underbara som dom kan vara. Men man har också hunnit tänka en del. Det känns i hjärta och hjärna att jag inte varit aktiv på ett tag. Det känns konstigt i knät, och ännu konstigare att jag inte kan spela fotboll. Min stora passion som jag numera knappt vill prata om eller titta på. Men jag gör det, just för att inte bli mer rädd för det när jag väl kommer tillbaka. För det är mitt mål. Ett av dom. Jag har några mål till varav ett av dom innefattar en cykel... Jag har ingen direkt aning om vad som sker imorgon hos läkaren. Jag vet att jag kommer bli av med ortosen, denna skena som varit min ovän, men också vän, dessa veckor. Men hur ska jag klara mej utan den? För den har ju hållt mitt ben stilla och vinklat så jag inte ska böja det. Jag har inte belastat det och undrar om jag får göra det, såklart med hjälp av kryckor, hittills och har inga muskler kvar. Hur gör man? Hur kommer man tillbaka? När får jag opereras igen? Jag litar ju som sagt inte på ortopedkliniken på SÖS. De preliminära tid de satt nu i April kan lika gärna vara i April 2013 eftersom de gjort så mycket fel innan. Men inte kan jag tänka på det nu - jag måste ju raka av hår på ben å andra genanta ställen, tvätta håret, fila fötter..........ja, allt det där som måste göras innan ett besök hos de som faktiskt inte bryr sej. The doctors!