Kusinvitamin

Det har varit påsk. Man åker ofta dit familj och släkt befinner sej och vill samlas för att fira denna högtidshelg, för att ära Jesus och vad han nu gjorde. Men let's face it - inte många har koll på varför vi har massa röda dagar på påsken, eller vet vad Jesus egentligen gjorde - högtider är människans, Svenssons, sätt att supa ner sej, äta flåtig mat och tjabba med familjen. Min tjabbiga, men underbara familj befann sej mest i mörrum/Karlshamn så jag åkte ner. Som vanligt en massa stress för att hinna med men man blir varm i hjärtat efteråt. Denna gång fick jag träffa min kusin Elin. Hon å jag är jämngamla. Vi har växt upp tillsammans och jag kommer ihåg när vi var små och hade såna där mössor med namn på. Vi var ganska lika på den tiden och smarta nog att förstå att ingen skulle märka nåt som inte kände oss, så vi bytte helt enkelt mössor med varann å gick vidare på grusvägen. Att så lite kan vara så stort. Jag beundrar Elin. Vi är ganska olika men har en förståelse för varann som inte många har. Hon är lärare idag och jag tror nog barnen ska skatta sej lyckligt att ha henne som lärare då hon är oerhört bildad och kunnig inom så många områden. Hon har en respekt för människor som ingen annan jag känner har, hon är rolig men framförallt är hon min kusin som jag avgudar. Hoppas vi ses snart igen!