My star

Det är påsk. Mycket och många ska hinnas med. Alltid stressigt och jag irriterar mej över det dåliga samvete som plågar en när man inte hinner med alla under den korta tid man är i krokarna. Men som vi alla vet räcker aldrig dygnets alla timmar till. Hur man än försöker, hur man än planerar. Tidsoptimist som man är tror man att allt ska hinnas med, det tar inte så lång stund som man tror så man bokar in träffar med minimalt mellanrum men inser sen att det kommer gå käpprätt åt helvete. Jag är ledsen att jag inte hinner med er alla men samtidigt ligger det inte bara på mej. Jag är förbannat trött och grinig på att det många gånger, iprincip alla gånger, ALLTID är jag som ska behöva stressa runt och åka till alla när jag väl är nere i mitt älskade Mörrum. Dessutom nu när jag är halvt invalid förstår jag inte hur mina "vänner" kan förmoda och anta att jag ska köra runt hela länet för att besöka just dom. Ursäkta, men jag har en familj och släkt också. Ni vet var jag bor, ni har mitt nummer, ni vet var jag är, men lik förbannat ska JAG behöva ta mej till ER - VARENDA GÅNG! Nu är jag så trött på det att jag mest hållt mej hemma, med min lillebror, med undantag för besök hos VÄNNER jag verkligen uppskattar och som jag vet är på samma sida som jag själv. Det är inte så att jag inte vill eller orkar träffa många av er, det är bara det att jag är ofantligt trött på att hela jädra tiden vara den ENDA som "makes an effort". Tänk lite hörrni! Jag har sagt det i ord till er personligen å nu valde jag att även skriftligt göra det - SKÄRPNING FÖR BÖVELEN!! Jag är ialla fall på en av de platser, med de människor jag älskar mest i världen och jag har det bra. Min lillebror kan inre annat än just att få en att känna, ge och älska. Vem kan inte älska detta rara lilla barn! Min stjärna!