Jag åkte till sjukhuset i hopp om att jag skulle känna mej glad, fri, efteråt. Visst känner jag mej fri för skenan är av! Oh yes - den är borta - ÄNTLIGEN!
Däremot är jag förbryllad, lite ledsen och kanske inte helt överraskad trots allt. Läkaren kände,böjde, klämde och tittade på knät och sa att det läkt som det skulle men tyckte rörligheten var för dålig. Ja, är inte det ganska logiskt då? Mitt ben har i 6 veckor varit fixerat i 30 graders vinkel och jag har fått restriktioner på att inte belasta eller stödja mer än passiv träning hos sjukgymnasten. Kanske han menade att jag inte haft tillräckligt mycket passiv träning? Ialla fall så visade det sej att jag inte alls får opereras igen i April som dom sagt åt mej, det var jag visserligen halvt inställd på eftersom det är SÖS vi pratar om, eller förlåt - Ortopedmottagningen på SÖS måste jag väl säga eftersom vissa människor som läser här blir väldigt upprörda av att jag generaliserar och drar hela sjukan över en kant. Jag får opereras om 6-8 veckor. DÅ kan jag få ett nytt korsband. För eftersom jag inte har nån vidare rörlighet eller muskler nu kan de inte operera eftersom jag då aldrig kommer få tillbaka normal rörlighet. FINE, jag köper det. MEN - varför ger ni mej falska förhoppningar? "Ja du kan får opereras redan 16 April" sas det för nån månad sen. Men visst var jag lite inställd på att det inte skulle bli så. Så nu gäller sjukgymnastik 3-4 ggr i veckan, stenhård träning, inga restriktioner - för att få tillbaka full rörlighet inför operationen. Logiskt - jag vet, och det är väl ok, varför ska du va ledsen för det kanske du tänker? Jo för att det är inte bara att träna och se glad ut. Det handlar om att jag måste ta tid från jobbet, alltså förlora pengar, att kanske bli avskedad för jag är ifrån jobbet så mycket. Att förlora pengar innebär att mitt liv och fritid drabbas. Träningen är jag inte orolig för, jag är envis och kommer klara det men allt detta innebär också en massa annan oro. Oron över pengar, oron över smärta, över att vila då läkaren sa att det kommer göra ont och bli svullet och sådär och då måste jag vila. Tänk om jag måste vila fler dagar och missar massa träning? Tänk om jag inte tränat tillräckligt bra och operationen blir ännu mer framskjuten? Jag har resor planerade i sommar, hur ska det bli? Måste jag avboka dem? Kan jag ens se fram emot sommaren?
Jag vet att jag ska vara positiv och upp med hakan och "det var väl inte så farligt", "du klarar detta" eller min absoluta hatfras - "Det löser sej" - Säg för f*n inte de orden till mej just nu - då stabbar jag er med kryckorna för jo, de har jag kvar, men mitt mål är att bli av med dom inom 1-2 vecka kanske....
Paketet är ialla fall av och jag kanske kan så smått leva hyffsat normalt fram tills operationen....
Kanske kan jag till och med gå ut med soporna själv för första gången på 6 veckor.....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar