Med risk för livet

Gör mina övningar i trappan som jag fått av Edde. Lyft benet med benet å inte med höften säger han. Står i min egen värld ute i trapphuset. För det är där jag måste göra dom, i trappor. Plötsligt hörs ett fruktansvärt skrik. Här i huset har vi som sagt bara pappersväggar och plastdörrar. Vi hör ALLT om varandra, inga hemligheter kan hållas och vill man prata skit om grannarna med någon i sin telefon får man viska för de hör. Tro mej. Detta skrik slutar inte och jag börjar bli orolig. Vi må kanske inte tycka om varandra i huset allihop, men vi ser efter varann. Vi hjälper om det behövs. Jag går med mitt haltande, värkande knä för att lokalisera skriket. "NEJ, NEJ, SLUTA!!" hörs från en tjej. Jag fattar att det är tonårstjejen hos en av de ensamstående mammorna jag bor emellan. Jag går in i min lägenhet för att lyssna genom pappersväggen. Det låter som en man som skriker på henne och han verkar ganska upprörd. Vad gör han emot henne? Där bor ju ingen man, är det en tjuv? Är det nån som gör henne illa? Genast forsar tusen tankar igenom hjärnan och så hör jag ett hejdundrande brak på golvet så mina ramar på denna tunna vägg skakar. Skriken fortsätter och jag bestämmer mej för att knacka på. Tar med mej kryckan utifall att och är beredd på att möta det värsta. Dörren är öppen och jag ropar efter tonårstjejen. Hon bara skriker oförstående ord. Jag ropar på mamman. Inget svar. Mitt hjärta och adrenalin pumpar. "Jag måste alltså slå ihjäl någon" tänker jag. Kommer in i hennes rum. Rummet med pappersväggar, vägg i vägg med mitt vardagsrum. Jag ser en "man" ligga över henne och jag är beredd att slå till med kryckan så hårt jag bara kan. Tonårstjejen ser mej och blir rädd men lättad. Plötsligt förstår jag att detta bara är hennes storebror som bråkar ganska ordentligt med henne. Allt var alltså lugnt och vi sätter oss för att prata men efter en stund börjar alla skratta av adrenalinchockar och ilska som övergått till skratt. Mamman kommer hem och undrar varför saker ligger sönderslagna överallt. Vi skrattar och förklarar mumlande. Mamman säger "Tack gode Gud att vi har en granne med krycka som kan slå ihjäl folk". Hur hade du reagerat? Hade du gått in till din granne och möjligtvis riskerat livet?