Cykelsteg

Min sjukgymnast Edde är en av de finaste jag vet. Han vet. Han peppar. Han säger alltid de rätta orden. Vare sej jag är glad eller ledsen sen innan säger han alltid nånting som få mej att skina som en sol när jag går därifrån. Idag böjde, sträckte, töjde och höll han emot mitt ben till den milda grad men sa också att jag gör det mesta arbete själv och av att döma från graderna jag idag kunde böja mitt knä jämfört med förra veckan, pressar jag mej nog mer än jag behöver. Eddes ord. Han känner mej inte så bra, men tillräckligt bra för att förstå att jag är envis och pushar mej själv lite, lite för mycket. På en vecka har det hänt mycket, jag själv ser aldrig det förrän jag kommer till honom då han öppnar mina ögon och utmanar mej på ett så bra sätt. Han vet att jag är orolig för operationen och tiden efter. Men fokus ligger nu. Å nu är bra. Nu är nog. "inom 2 veckor kommer du kunna cykla Veronica. Som den kämpe du är". Jag kan inte nog uttrycka hur glad, och stolt, jag blir! Jag längtar tills mitt hull får röra på sej, även om det så må vara bara en vecka för att sen börja om från början igen. Men Edde gjorde i vanlig ordning - reda på min annars ganska lågmälda dag!