3 i ett.

Jag och en kille vid namn Oskar har liksom slagit följe idag. Han hade också råkat ut för nån knäskada och skulle på röntgen samt träffa ortopeden som jag idag. Vi satt och pratade i väntrummet, skojade om att vi kommer få sitta där till kvällen och ojade oss över våra skador. Plötsligt kommer en läkare fram och ropar mitt namn. Jag blir så exalterad att jag nästan ramlar ur rullstolen och följer honom in på undersökningsrummet. Han frågar, jag svarar, han berättar om röntgenbilderna och visar på ett modellknä vad som skett... Miniskern är illa däran, höger ledband är av och antagligen främre korsband också. Det kändes som ett knytnävsslag rakt i ansiktet... Det blir titthålsoperation nästa vecka för att rätta till miniskern och därav ser de vad som behöver göras med korsbandet och ledbandet. Förmodligen operation igen.. Jag är ledsen, men glad att denna fantastiska ortoped var så vänlig och mänsklig! Han beordrade vila, det är vad jag ska göra nu. Det blir en lång väg tillbaka...