Ett skadat knä, en sårad själ

Imorse åkte jag till sjukan för att opereras 8.30. Titthålsoperation i folkmun, artoskopi i läkarspråk.Efter mycket om å men, ojande och konstiga människor, däribland en narkosläkare som kom in å skulle gå igenom narkosen/ingreppet med mej som hävdade att mitt namn var Isabella som opererat VÄNSTER bens korsband innan och att nu höger ben skulle opereras för samma. Eftersom jag (Isabella- varit opererad innan behöver jag ju kanske ingen genomgång då). Jag sträcker fram armen där mitt blåa band med namn och personnummer står och frågar henne då om varför hon inte kollar journalen innan hon går in till patienterna??!!! "dom är lite försvunna, ligger på nåt skrivbord nånstans" fick jag till svar. Bad henne gå ut från mitt rum, hitta rätt journal å börjar om. Det är dessutom HÖGER ben och inte en korsbandsop utan artoskopi! När det dramat var över kommer läkaren som är sänd från himlen! Han beklagar och går igenom allt väldigt grundligt. Säger att jag kan glömma fotboll på minst 1 år och att det värsta som kan hända idag är att jag vaknar upp med en ortos (typ skena) på benet - då vet jag att det inte gått som vi tänkt oss. Ingreppet skulle tagit 15min men tog 40min.. Jag vaknar ur narkosen av att jag storgråter, tittar ner och ser - ortosen. Från ljumske ner till ankel. Det värsta hände alltså. Orlando, som min fantastiks läkare heter, fick laga och sy fast miniskerna för de var så pass skadade, tömma knät på blod, ta bort främre korsbandet då det var alldeles för skadat. Orlando satt med mej i nästan 1 timme för jag var så ledsen. "vi har en lång resa ihop du och jag men jag ska stötta dej i varje steg under rehab". Orlando vet vad man ska säga. Jag har fått extremt mycket morfin, pratat med en underbar sjukgymnast för att gå igenom övningar som jag ska börja med redan idag, de gjorde ont! Jag är sjukskriven till April månad ( i mina ögon är det dock bara en rekommendation, jag är både envis och rastlös!) Men åtminstonde vill Orlando att jag är hemma hela nästa vecka med. Detta är väldigt tungt för mej och jag är ledsen. Men dag för dag. Imorgon är en annan dag med ortosen fixerad i 30 graders vinkling..

Av all narkos och morfin spydde jag en del när jag kom hem. Tur att min kära pappa är här inatt med mej.. Det lugnar mitt psyke och smärta en hel del.
Detta är ingen bra dag... Hoppas ni har haft en gyllene dag kära vänner!