Rullstolsrally

Igår hjälpte min allra finaste vän mej med att hämta en rullstol. Man kanske kan tycka att rullstolar ska vara smidiga och det inte är några problem men tro mej, det är inte lätt att va med rullstol i en stad son Stockholm alla gånger. Jag har själv jobbat som assistent med brukare med rullstol och aldrig tänkt på saker som jag gjorde under våra färder igår. Problem 1 - Att åka tunnelbana.
Det går fint så länge alla hissar på plattformen fungerar. Annars kan jag ju, med sällskap ta mej upp på kryckorna å stå i rulltrappan, men HUR gör människor som är helt rullstolsbundna? Åker till en annan station och får åka extra långt? Förutom att alla Stockholms t-bane hissar luktar 40 dagars gammalt kiss är det ändå "smidigt" att ta sej runt på plattformarna. Men när man åker i rusningstrafik och fastnar med framhjulen på stolen mellan vagn och plattform och folk inte gör annat ön glor kan man ju bli skogstokig! VARFÖR i hela friden hjälper inte människor till? Vad är det som är så jobbigt? En dam var nära att hjälpa till men stoppade sej då hon sa att hon inte orkar lyfta. Det stod säkert 10 killar/män runtomkring men INGEN får för sej att erbjuda sin hjälp. Dom står bara å glor och det ser ut som dom tänker "jaha, där har dom fastnat..ser jobbigt ut..hoppas inte jag missar tåget nu för att de fastnat..undra hur de ska lösa detta..gäsp.." Jag har bara en sak att säga människor som inte kan hjälpa andra MEDmänniskor med små som stora saker - FAR ÅT FANDERS med er och hoppas innerligt att INGEN nånsin hjälper dej om du skulle behöva!! Problem 2 - Att ta sej in på ställen. Så som restauranger, butiker, you name it. Storstan är välsignad med alla dessa vackra byggnader och gamla stråk men inte tusan kan man handikappanpassa alla. Trånga byggnader med alldeles för små och tunga dörrar gör det helt omöjligt för människor med nån form av funktionshinder. Man blir ganska ledsen för varför ska man stänga ute en del av folket? För det är det man gör.. Då är ju inte alla välkomna..
Det finns massor med andra problem och jag uppmanar er att nästa gång ni är ute eller är nånstans och har nån minut över att inte ta allt för givet, kolla runt er och se hur det skulle kunna vara att vara rullstolsbunden på just det stället eller den platsen. Oroväckande eller hur?
Jag är jäkligt glad och tacksam i varje fall att det finns hjälpmedel när man behöver dem och än mer tacksam till Josse som varit min "assistent" och gjort så mycket för mej, tex att hjälpa mej ut i det fina vårvädret idag så även jag fick andas friskluft!