Övning ger färdighet

Idag har varit en tankedag. Hur ska jag ta mej ner för trappan? Tvättkorgen är överfull, hur ska jag ta mej ner till källaren med allt det utan att bryta båda benen? Hur ska jag bädda rent sängen? Kan man dammsuga med kryckor? Undrar vad de gör jobbet, ska jag åka dit å överraska? Ja, tusen miljoner tankar åt alla håll och med massor av frågor. Våren har slagit till idag och när jag vaknade slog jag upp alla mina fönster för att få luft då jag inte varit ute sen i söndags. Tänk vad man tar allt för givet. Men så kom en räddande ängel i eftermiddags. PAPPA! Han tog sej hit för att jag skulle kunna få lite vårsol och börja öva på gång med kryckor. Det svåraste är att jag inte får belasta det skadade benet. Det tar tid att gå då och man måste tänka lite extra. Men nu vet jag ungefär hur lång tid det tar till tunnelbanan, jag kan gå själv i min takt, jag fick njuta av frisk luft och höra fåglarna sjunga jag med! Alldeles ljuvligt! På måndag är det jag som går till jobbet - öva hela helgen!!
Tack min fantastiska pappa för att du alltid ställer upp! Kärlek!