Att nånting kan va så vackert och magiskt. Staden som varje dag öppnar mina ögon en smula mer och mer för vad som egentligen är vackert. Fint. Betydelsefullt. Imorse och vid lunch när man vandrade ute i nästan -15 grader var det som att se ett skådespel på nära håll. Allt var så levande. Träden lyste av magi och stelfrusna, vita kvistar. Himlen var alldeles blå med kristaller, solen stod högt och lysande briljant som den alltid gör när den väl visar sej. Ett naturskådespel utan dess like. Mitt i allt detta står jag med varmt hjärta och kollar ut över nybrovikens isiga infart. Vackert.
En varm kram till dig från mig.
SvaraRaderaFaster Annika
En stor bamsekram tillbaka! Hoppas allt är bra där nere! <3
SvaraRadera