Beroende. Alla har vi nåt. Det kan vara allt ifrån kaffe till att sniffa sköljmedel på ICA. Alla är olika och inte alla har den där beroendeådran. Men mer eller mindre har vi nog alla det tror jag. Jag förstår att människor blir beroende av t.e.x piller. Nu när jag stapplar fram med mitt onda knä fick jag med mej morfintabletter hem och visst är morfin något av det bästa som finns, men just nu känner jag mej som en "junkie". En knarkare. Jag har långverkande, kortverkande och snabbverkande piller. De är ganska blåa, ganska små och ganska farliga. Tar man för många blir man knäpp. Lullig. Dimmig, och ser smurfar och rosa elefanter ridandes på små älvar i varje hörn. Tar man lagom ser man bara smurfarna. Tar man inga ser man bara väldigt suddigt för att smärtan blir ens smärtstillande tillslut. Hade jag inte haft gränser och åsikter hade jag lätt blivit pillerknarkare. Det är så lätt. Farligt lätt. Idag har jag bara tagit 1 piller och det är fest i min skalle. Fast en såndär seg fest som aldrig riktigt kommer igång utan att man ringer Allan som kommer och håller låda.. Allting tar lång tid och man hinner tänka så mycket under vägen vilket är märkligt då allt snurrar in i varann och man mår illa tillslut.
Så kanske jag inte ska bli pillerknarkare? Kanske ska jag satsa på en annan karriär?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar