Em & Dex, Dex & Em

One Day - Boken som får min hela själ att smärta. Mitt hjärta att stanna och tårarna att rulla ner för mina röda kinder. Boken som betyder mycket för mej, som får mej att glömma bort, som får mej att slukas upp i en värld där jag för evigt vill stanna. Det är en fantastisk historia, en vacker saga, en sann berättelse.
Emma och Dexter möter varann efter att slutat universitetet. Dexter följer med Emma hem till studentrummet i hopp, som den "playern" han är, att få omkull henne. Emma är dock inte så bra på "det där" så det slutar med att de bestämmer sej för att vara vänner. Men som ni säkert förstår slutar det inte där. Boken går igenom 19 år av Emma och Dexter's liv. Ett omtumlat liv där de har ständig kontakt, en djup, meningsfull, kärleksfull, magisk och bedyrande vänskap. De finns alltid för varandra, i varandras liv. Emma fastnar, Dexter blir framgångsrik. De hånar varann, de ringer varann, de är kära i varann utan att vilja erkänna det, utan att känna det. 19 år. Dexter faller, Emma växer. Allt är trassligt, konstigt, hjärtskärande, men samtidigt så vackert, magiskt och otroligt fint. Denna bok är en av få jag kramat, en bok jag aldrig velat lägga ifrån mej. Det är nåt år sen jag läste den men nu har det kommit en film, såklart. Alla mina favoritböcker blir till filmer och jag ser aldrig filmerna för då förstör dom hela min upplevelse. Jag har gråtit, skrikit och våndats över denna bok. Jag har slängt den i väggen, jag har velat riva sönder den av smärta, jag har sovit med den hårt hållen i handen. Men så nu har jag sett filmen. Jag gav mej. Anne Hathaway spelar Emma och jag tänkte att hon är ju bra. Filmen är bra filmad, den fångar de mesta stora detaljerna i boken, men glömmer också bort alla små och medelstora detaljer för att man ska uppnå det känslomässiga klimax som man gör med boken. Men visst grät jag. Jag är en gråtare, en storgråtare till nästintill allt, och stolt är jag över det också. Jag råder er att läsa boken först, sen se filmen, eller skit i att se filmen. Ni får hela filmen i huvudet medans ni läser denna fantastiska bok. Att jag ens tipsar om boken ska ni vara glada för detta är en bok man vill behålla för sej själv. En roman som betyder så mycket för en att man nästan blir arg och förnärmad när man ser andra läser den eller att den klättrat på boklistorna. Det är ju MIN historia. Jag älskar boken så mycket att jag nog måste läsa den igen....

P.s David Nicholls har även skrivit andra böcker, i ungefär samma stil, som är minst lika bra!