Kriga

Det är inte bara att jag skadat knä på ett så knepigt sätt att läkningsprocessen är extremt utdragen och att jag får ha ett ben som ser ut som en robots. Nej, jag får fightas med de som ska föreställa hjälpare, jag får bita ihop och istället kriga mej fram och förbi, över och under för att visa att de behandlat mej fel, för att vården har såna brister att jag kräks. Det har man vetat länge och nästan varje dag står det något i alla tidningar om nån skandal på ett äldreboende, om Carema, eller SOS Alarm, eller om att SÖS så skandalöst söker "TV-snygga sjuksköterskor". Är det konstigt att man är skeptisk redan från början? Allt jag varit med om på SÖS har varit dåligt, skamligt och fruktansvärt. Förutom sjuksköterskan Birgitta, kirurgen Orlando och sjukgymnasten Pascal. Jag hoppas att ingen nånsin ska få uppleva det jag gjort, att ingen ska behöva kriga som jag gör. Fortfarande. Visst, det är en kamp jag själv valde att gå in i, men det tar på krafterna. Det tar på krafterna att varje dag ringa till en patientombudsman 4-5 gånger och lämna meddelande samt maila - men inte få nåt svar. Varje dag. I 3 veckor har jag försökt. För att reda ut hur jag ska få betalt för mina resor och annat har jag pratat med snart 40 olika personer - alla säger samma sak, det fantastiska svaret -"Jag har ingen aning!","Jag vet inte" möts jag av varje dag från en röst andra sidan luren. Det tär på krafterna att hela tiden få olika nummer att ringa som sedan visar sej faktiskt gå till samma personer. Jag valde för ett par dagar sedan att anmäla allt detta dåliga bemötande och behandling till nån instans och fick bra tips från en vän som gräver i dolda saker. Jag skickade till alla chefer på alla avdelningar på hela SÖS tror jag, till receptionen, till patientombudsmannen, till patientnämnden, och håller på med socialstyrelsen. Jag fick idag ÄNTLIGEN en gnutta respons! Från patientnämnden! Kvinnan jag pratade med där gjorde min dag och nu är bollen i rullning. Det kommer ta tid, men jag ska hålla ut hela kampen, hur jobbigt det än må bli. Kriga för att få någon att lyssna, att någon ska se fel och brister, att någon kanske tänker till och åtgärdar. För hur besviken jag än är på människan idag, hur hopplöst det än må kännas - kanske den lilla kan göra något stort. Hoppas ni vill hänga med i kamp mot en bättre, humanare och mer empatisk vård i katastrof Sverige!