Människor

Sjukgymnasten Lillemor är min medkämpare i min resa mot ett friskt knä. Hon är en ganska lugn och sansad tant men är lika bra på att säga ifrån och leka detektiv för det. Hon fick nämligen göra det då vi inte kunde förstå tillsammans hur vi skulle börja träna mitt knä, förebygga till nästa operation. Hon peppade mej även till att gå själv till tunnelbanan idag och även om det tog tid, vart många pauser och ansträngande så klarade jag det! Helt själv! Inte bara det - människor har hållt dörrar, tryckt på hissknappen, flyttat på sej OCH varit trevliga idag. Är det solskenet? Jag blir lättad och känner mej ännu mer peppad och redo att gå till jobbet - ÄNTLIGEN - på måndag!! Jag hoppas att mina armar och tålamod håller och att kollegorna kanske har förståelse ifall jag skulle komma nån minut försent :) Heja mej!