We are family

Min familj. Minst lika knasig som alla andras. Minst lika bra som alla andras. Jag har spenderat ett par dagar nere i Mörrum med ena halvan av familjen. Den halvan där min mamma, lillebror och lillasyster finns. Det finns inget bättre! Min lillebror kan få vilket hjärta som helst att smälta eller läkas. Min lillasyster kan få en att bli skogstokig men också väldigt glad. Mamma - ja hon är en stålkvinna. Igår skulle jag egentligen flugit hem men visade sej att planet var inställt. Mamma å jag gjorde high five, skrattade och tack vare det fick jag en ny biljett av en vänlig själ. Sen skrattade vi hela vägen hem. Varför? För att det är så typiskt mej att råka ut för situationer som den. En otursfågel. Men en glad otursfågel! Jag saknar min lillebror lite extra för denna gången var det extra jobbigt både för honom och mej att säga hejdå. Lillebror blir alltid väldigt arg och ledsen när jag åker hem till Stockholm. Det blir svårare. På fredag fyller lillebror 7 år. 7 år!! Kan inte förstå detta...