Som om det var igår

Det var som om vi aldrig slutat prata eller setts när vi sågs den där vårdagen för 1 år sen. Men 10 år hade gått utan nån större kontakt. Hon flyttade till Småland direkt efter högstadiet och trots att det inte är långt emellan sågs vi aldrig. Men så flyttade Sara till stockholm och vi har fortsatt vår vänskap från barnsben. Igår åkte vi tillbaka till 90-talet och mindes våra äventyr med de andra barnen på gården på Bygatan. Vi är tacksamma att vi växte upp där. Det fanns alltid nån att leka med, alltid nån att lita på. Vi spelade handboll ihop och mindes tiderna i bussen påväg till nån cup. Kanske var det Potatiscupen, eller var det Hackecup. Vi kollade på foton från diverse kalas och gissade vem som var vem, undrade vad en del av oss gör nu. Vi mindes tillbaka till en tid som har format oss, hållt ihop oss, plockat isär oss och som vi skrattade. Det är ganska fantastiskt att fortfarande ha den kontakten och banden till vissa som man satt i sandlådan med. Det är häftigt att band kan vara så starka och att ingenting är svårt. Det är magiskt! Tack Sara för vår resa igår - häftigare än alla charterresor i världen!