Söndagstankar

Man borde förlänga dygnet på söndagar. Det borde vara 48 timmar på en söndag. Jag vill göra så mycket på just denna dag. Slappa, vara lite äcklig och bara ligga å jäsa. Samtidigt vill jag storstäda, gå promenader, tvätta, göra veckans alla matlådor och sånt. Man hinner liksom inte med allt för för det mesta tar slappandet upp all tid och det är väl okej ändå när man vet att hela kommande vecka kommer bli hektisk. På tal om promenader - jag hade gjort precis vad som helst för att kunna strosa runt som alla andra en solig vårdag! Alla bara hånar mej. När jag hänger ut genom fönstret för att antingen förgifta mina lungor eller bara andas in frisk vårluft springer/joggar/cyklar/går förbi nere på stockholmsvägen som går så fint utanför. Jag vill skrika att de får ta en annan väg för jag vill inte se dom! Vilket jävla hån! Samtidigt ska ju inte alla andra sluta röra på sej bara för att jag inte kan, det vore ju lite onödigt. Jag längtar efter dagen jag blir av med denna otroligt jobbiga, otympliga, fula skena på mitt ben! Längtar efter att kunna gå, efter att träna upp mitt ben så det inte ser ut som den pinne det gör nu. Längtar efter att få springa till tunnelbanan för att man sov lite lite för länge. Längtar efter att kunna slänga soporna själv, efter att kunna gå ner i tvättstugan, längtar efter att inte halta, längtar tills jag kan ha fina byxor och skor, längtar tills jag blir hel igen!!!! Måtte det gå snabbare än snabbast!